KRÖNIKA: Det är det enda som oroar, Leksand

Att spela ett till stor del betydelselöst derby i Gävle, det är en sak. Att kvala för sin existens i SHL, det är en helt annan.


Men det är också det enda som oroar just nu. Kan Leksand hålla nerverna borta och spela ut, då är det mycket som talar för att man spelar Gävledaladerbyn även nästa säsong.

Uffe har många bitar på plats. | Foto: Jessica Ström

En sedan länge slutsåld match, med två supporterskaror som hade hoppats att de tre poängen de skulle kriga om, hade haft större betydelse än vad nu blev fallet.


Brynäs säsong tog slut i torsdags.


Det blir inget mer efter det att grundserien är över. Tråkigt kan tyckas. ”Hockeysäsongen tog slut den femte mars denna gång, bedrövligt”, sa en bekant vid kaffeautomaten i går och suckade.


Sedan kom han på sig själv: ”Fast ja, vi behöver inte kvala åtminstone.”


Utöver den tunga kvällen i Skellefteå nyligen (2-8) har Leksand radat upp godkända och ofta även rentav bra eller mycket bra laginsatser. Detta även om man inte kommit ifrån dem med tre poäng varje gång.


Insatsen i Gävle kan man också addera till den kategorin.


Det räckte till sist till en poäng i en svängig och – faktiskt – känslofylld tillställning där lagen bytte ledning med varandra flera gånger innan tre perioder var över.


Leksands kanske klarast lysande stjärna den senaste månaden, Oskar Lang, avslutade ett vackert anfall genom att finna Marek Hrivik fram till ett direktskott som gav slovaken sitt tionde mål för säsongen och första på väldigt länge.


Det inledde målskyttet i Gavlerinken.


En annan trygghet

Uffe Samuelsson och Pelle Eklund har, som vi varit inne på tidigare här, skapat trygghet i de flesta delar av spelet sedan de tog över ansvaret i Leksands bås.


Nu vet spelarna hur man ska försvara sig, hur man ska spela i boxplay och hur man på ett bra sätt – utöver dumpen – tar sig in i offensiv zon. Hur man spelar powerplay med en het formation.


Leksands IF är en förening som vet hur det är att kvala, det är ingen överdrift direkt. Man vet hur det är att åka ur, man vet hur det är att gå upp.


Men desto sämre har man varit på att hålla sig kvar i högsta serien efter en säsong i den när den slutat med kval.


Inte sedan 1992 har Leksand lyckats med detta.


Men nu, när det är dags igen, känns Leksand tryggare och mer formtoppat än... någonsin på 2000-talet?


Man har bitarna på plats, man har fått vinna en del på slutet och framför allt börjat spela mycket bättre ishockey än vad man har gjort andra delar av säsongen.


Det som till mycket ställer till det för masarna, är att man två gånger den här säsongen haft formsvackor som vuxit upp mot tvåsiffrigt innan man lyckats få stopp på förlustraderna. Det håller förstås inte och då hamnar man på kvalplats till sist.


Lite förälskad

Något som Leksand varit bra på tidigare år, är att plocka in förstärkningar utifrån under värvningsfönstrets avslutande dagar – eller timmar. Den här gången höll GM Thomas Johansson i pengarna – men Leksand har fått in förstärkning ändå.


Klubbens juniorlag går som tåget och därifrån har man plockat in Emil Heineman, 18 och Nils Åman, 20, som numera har välförtjänta ordinarie platser i Leksands a-lag.


Som dessa ungtuppar imponerar. Inte bara i spel fem-mot-fem, utan man får förtroendet i samma spelformer som man varit framgångsrika i med J20-laget.


Jag kan konstatera att jag nog är lite förälskad i Heineman. Mot Brynäs var han åter nära att bli målskytt fram till första SHL-kassen. Det är bara en tidsfråga innan det händer och jag hoppas att det ligger lika nära i tiden som den där kråkan på ett a-lagskontrakt.


Du får gärna vara skoltrött ett tag till, Heine.


Och så har vi Nils Åman. Som under slutminut är inne och krigar framför sin målvakt när Brynäs trycker på för ett vinstmål och som gör det med styrka och självklarhet. Det är sådant man kan få tillbaka när man ger de unga chansen.


Fantastiskt.


Något annat härligt på en rad: Mattias Ritola var tillbaka. Målskytt direkt. Fint!


Undvika jumboplatsen

Det såg länge ut som att det inte skulle bli några poäng för Leksand i Gävle. Detta efter att hemmalaget vänt på resultatet till sin fördel i den tredje perioden.


Men när Matt Carey knackade in kvitteringen till 4-4 med under halvminuten kvar att spela, hade dalalaget snart norpat åt sig en poäng som för dem kan bli viktiga, men som för Brynäs inte betyder någonting.


Två poäng stannade dock i Gävle efter att Greg Scott bjudit alla på en ordentlig delikatess när han bara släppte pucken och med en kroppsfint öppnade benskydden på Brage och kunde se pucken retsamt glida in över mållinjen.


Men en poäng skulle visa sig bli en vinst för Leksand.


En vinst i den kamp man har emot Oskarshamn i att undvika kvalplatsen. För i går blev det klart: Jumbon ställs emot stekheta Björklöven eller ett blodtörstande Modo. Det vill vi helst undvika.


Skulle Löven vinna den Hockeyallsvenska finalen kan vi hamna där ändå, att Modo vinner play off-serien mot laget som vinner slutspelsserien. Men då har de i alla fall haft en längre och lite kämpigare väg dit – och det kan hända att man trillar ur på vägen.


Sluta på plats 13 och undvika Björklöven är det som gäller.


”Enda som gör mig orolig”

Sedan har vi bara det svåraste kvar. Det som vi inledde med. Att det är så oerhört mycket svårare att spela ut, spela ”sitt spel” och göra sin grej när det är ett SHL-kontrakt som står på spel.


Det är egentligen det enda som gör mig orolig när det kommer till Leksand och detta kval. Att man ramlar in i gamla oroliga hjulspår, att man blir sådär paralyserade som man kan bli när ett Hockeyallsvenskt lag kommer och tar ledningen på ens egen hemmaplan i match ett.


Men det är också svårt att göra något åt innan man är där och ser om det blir så.


Undvika Björklöven ser man ut att göra. Kan man sedan koppla bort oroliga tankar och medias ”pressen på er”-frågor, då har man redan mycket vunnet.


Det är en oerhört konstig och ovanlig känsla. Att känna sig så här pass lugn och självsäker inför ett negativt kval.


Det är ändå Leksand vi pratar om här.


Det känns lite naivt.


Men det känns bra.